torsdag 24 oktober 2013

När Aftonbladet leker polis och domare ..

Jag möttes tidigt i morse av två artiklar som fick mig att reagera starkt. Den ena i Expressen och den andra i Aftonbladet.

Artikeln i Aftonbladet var vid den tidpunkten inte helt färdig - bildrutan låg blottad och tom...
Jag läste igenom artikeln och tänkte att den här är nog bortredigerad innan lunch .. för sällan har jag sett något så lågt och motbjudande i en tidning..

Men ack vad jag bedrog mig. När jag kommer hem på eftermiddagen är artikeln kompletterad med ett ljudklipp

Artikeln är ingen artikel alls egentligen - utan en motbjudande uppvisning i hur journalisten Lisa Röstlund tar sig rätten att trakassera en icke offentlig person i icke offentlig tjänst, och dessutom hota vederbörande när denne inte vill tala med henne:

Ur artikeln:

’Jag vill inte prata om det här, fråga inte’

X (ex-polisen): X speaking, can I help you?
LR (Lisa Röstlund): Yes, my name is Lisa, I’m looking for X.
X: Yes, that’s me. Hejsan, hejsan Lisa.
LR: Jag är reporter på Aftonbladet. Jag har information om att du varit i kontakt med Palme­utredarna nyligen.
X: Reporter på Aftonbladet? Så du ringer alltså från Sverige? Jag trodde det var någon som man kände här i X. Vem har du fått mitt namn ifrån?

LR: Jag har fått information om att du varit i kontakt med Palmeutredarna.
X: Ja, men vem var det som gav den informationen till dig? Det låter ju konstigt.

[...]

X: Det här vill jag dubbelkolla först innan jag gör någonting över huvudtaget. Jag är före detta polis i Sverige. Sådant här är ju olustigt när folk bara ringer om sådana här grejer. Så det här får jag dubbelkolla och komma tillbaka i så fall.

X: Ge mig några dagar i alla fall. Det här är mycket olustigt får jag säga, men ok, sådant är livet, är det inte det?

Samtal 2:
X: Nu har jag verifierat att du kommer från Aftonbladet. Jag och min fru har pratat om det här, om vi skulle prata med dig eller inte, så att säga. Jag tycker inte det är så roligt när tidningar ringer direkt. Vi har beslutat oss för att inte kommentera något över huvudtaget, någonting.

LR: Besökte du Sverige i samband med förhöret?
X: Besökte Sverige? Jag har inte varit i Sverige på flera år, tänkte jag säga, men inte i år i alla fall. Så jag hoppas i alla fall att Aftonbladet vill respektera att jag inte vill prata om det här, och inte kontakta oss igen.

[...]

LR: Men kan jag ställa ett par frågor?
X: Som jag sa vill jag inte prata om det här över huvudtaget, så gå inte vidare så är du snäll, och fråga mig inte mer. Jag är ganska privat som person. Så nej tack.

LR: Varför emigrerade ni till (landets namn) ?
X: Det har ju absolut inte du med att göra. Varför vi emigrerade? Det är 25 år sedan. Så, nej, nu vill jag inte prata mer. Nu vill jag lägga på, ta en drink och ha en trevlig helg. Och du med hoppas jag.
Samtal 3
LR: Jag tänkte säga till dig så att det är tydligt, att du är ju anonym och vi kommer inte citera dig med namn om du berättar.
X: Nej, tack, jag vill inte medverka som jag sa. Jag bad dig inte ringa till­baka.

LR: Men jag måste ställa frågan om det stämmer att du ska ha ställt en fråga om att skjuta Palme?
X: Jag vill inte prata om det här, jag har sagt det till dig. Jag har bett dig att inte ringa.

LR: Det här är ju så viktig information för oss, att det här kommer vi försöka gå vidare med oavsett.
X: Yes, jag visste att du skulle säga det. Yes. Det är upp till dig, klart. Du får leva med dina beslut, jag får leva med mina beslut.

LR: Men om det inte ligger någonting i det här, varför vill du inte prata?
X: Jag vill inte prata om det här har jag sagt.

[...]

LR: Men kan du i alla fall säga, stämmer det med middagen?
X: Kan jag få lägga på nu, i och med att jag bett dig, och att du inte lyssnar på vad jag säger? Det bevisar ju precis vad jag säger.

[...]

LR: Alltså, jag kan inte…
X: Hej då, Lisa. Nu lägger jag på. Tack och hej. Hej då.
(Aftonbladet)


Redan här mår man illa, blir förbannad, och undrar vad reportern sysslar med. Inte nog med att hon inte respekterar att en icke offentlig person inte vill uttala sig i tidningen - hon hemfaller dessutom till ren utpressning, uttalar han sig inte så går de vidare och hänger ut honom oavsett.. Och det är ju också vad som sker..

Redan tidigt i morse lyste således osmakligheten gällande Lisa Röstlunds arbetsmetoder klart som polstjärnan. När trakasserierna av mannen dessutom kompletteras med ett ljudklipp så framstår det ännu mer klart vilket missbruk av offentliga medies makt som sker gentemot mannen.

Nu hade man ju kunnat tänka sig att Aftonbladets ansvariga under dagen agerat och tonat ner eller plockat bort artikeln. Det kan ju inte vara i Aftonbladets intresse att framstå som hänsynslösa skitrakare som, helt utan hänsyn till enskildas rätt till integritet och att INTE uttala sig, med trakasserier och utpressning försöker nå sitt mål.

Kunde man tro i alla fall..

Så blir det inte. Aftonbladet väljer istället att för alla och envar skicka signalen att när de ringer så uttalar man sig på deras begäran eller också får man finna sig i att släpas i smutsen, misstänkliggöras och till med framställas som skyldig.

Till Aftonbladet får man nämligen inte säga nej. Att det handlar om en enskild icke-offentlig person utan vare sig politiska, förtroende eller myndighetsuppdrag spelar ingen roll. Också små jäkla svensson som lever sina liv anonymt skall dansa efter Aftonbladets pipa -- annars råder ingen pardon.
Aftonbladet har nämligen makten att hänga ut människor som klandervärda - och den makten använder de:



Det märkliga är att han inte svarar nej

Polismannen frågade vapen­experten om han kunde skjuta Olof Palme.
I dag vill polisen inte svara nej på frågan om det var han som tillfrågade vapenexperten.
Sensationellt? Själv­fallet.

[...]

Men för snart ett år sedan berättade Aftonbladet den sensationella historien om den högerorienterade vapenexperten ”Johan” (fingerat namn) som på en middag några månader före Palmemordet fick frågan av en polis om han kunde tänka sig att skjuta statsministern.

I slutet av september avslöjade Aftonbladet att polisen hade hållit ett förhör med en före detta polisman med kopplingar till ”Johans” uppgifter.
I dag publicerar vi tre intervjuer med en expolis som utvandrade från Sverige ett par år efter mord­et.


Det märkliga med intervjuerna är att den före detta polisen inte svarar nej på frågan om det var han som frågade om ”Johan” kunde tänka sig att skjuta Olof Palme.
I stället svarar han så här:
– Jag vill inte prata med dig om det här.
Eller så här:
– Kan jag få lägga på nu.
Den utvandrade polisen svarar inte heller nej på frågan om han förhörts eller pratat med svensk polis. I stället har han, efter diskussioner med sin fru, kommit fram till att han inte vill prata om det heller.

[...]

Det är givetvis ingen medborgerlig plikt att tala med Aftonbladet. Men den vanliga reaktionen om någon frågar efter någonting som intervjupersonen uppfattar som helt tokigt är att de säger just det.

Det är helt uppåt väggarna, stämmer inte för ett ögonblick, vem har kommit med dessa hårresande uppgifter? De brukar, naturligtvis, känna sig oskyldigt utpekade och bli ganska arga.
(Aftonbladet)




Korrekt - den icke-offentliga personen utan förtroendeställning på något sätt vill inte svara Nej, han vill inte prata med er alls.

Det säger vare sig bu eller bä i sak. Han kanske helt enkelt bara anser att Aftonbladet bedriver den ohederliga skitjournalistik som dessa två artiklar berättar om. Han kanske bara tycker att du och dina kollegor är pest och vill därför inte ha med er att göra.

Är det så, så har ju ni genom er hantering - att peka ut honom som polisen, att misstänkliggöra honom offentlig, att ringa och trakassera honom upprepade gånger - nästan smärtsamt tydligt blottlagt hur rätt han har.

Jag vill också säga att de som i den här "affären" vill dra paralleller med Littorin-affären är helt fel ute.
Littorin var vid tidpunkten för de anklagelser som riktades mot honom företrädare för svensk regering och svenska folket. När Littorin trädde tillbaka så lät Aftonbladet affären falla - han var då inte längre en offentlig person sades det.

Mannen som nu trakasseras av Aftonbladet har sannolikt aldrig varit en offentlig person, han drog sig tillbaka från att företräda svenska folket i egenskap av polis för 25 år sedan - och är därmed lika icke-offentlig som vem som helst av oss.

Det här övertrampet kommer att innebära att jag - och säkert fler med mig - kommer att ha en helt annan syn på bakgrunden till att människor - misstänkta, offer, anhöriga - träder fram i Aftonbladet.

Fram tills nu har jag varit av uppfattningen att människor valt att träda fram för att de haft ett behov av att ge sin version. I framtiden kommer det inte att gå att läsa med samma ögon, jag kommer alltid undra hur mycket press och förtäckta hot som krävdes.

Eller mer exakt - i framtiden behöver väl inte ens Aftonbladet pressa och hota sig fram, de har ju inför hela läskretsen redan statuerat exempel på vad som händer om man dristar sig till att säga nej till Aftonbladet...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar