torsdag 10 oktober 2013

Våld i nära relationer..


En viktig och nyanserad krönika - läs den i sin helhet på Genusfolket:


En ny studie vid Sahlgrenska akademien om våld i nära relationer har fått stor spridning i media i veckan. Detta för att studien, som bygger på två olika enkäter, ger uppmärksamhet åt mäns utsatthet för våld. En helt rimlig studie, men på flera håll har detta nu plockats upp under rubriker som menar att män i allmänhet är mer utsatta för våld av partnern än kvinnor är. Sådant trams!
[...]
Vid närmare läsning framgår det också tydligt att ingenting i studien tyder på annat än att kvinnor som vanligt är överrepresenterade bland dem som utsätts för det sexuella våldet och det grova våldet. 
[...]
Om något pekar studien åt det redan kända: mäns våld mot kvinnor är fortfarande det allvarliga problemet, men det är tydligt att undantag finns. Det blir då bara larvigt att låtsas som om resultatet är att män är lika hårt utsatta som grupp. Och samtidigt som detta undantag lyfts fram som sensation fortsätter våld i samkönade relationer att vara osynligt i det mediala avtrycket.
[...]
Men att i sammanhanget hänga upp sig på totalt antal utsatta, för vilket ringa våld som helst, är bara skadligt för förståelsen av hur våld i relationer fungerar. Det blir då inte mer än en historia om jämna slagsmål, och i förlängningen ett svek mot de män som faktiskt drabbas av grövre våld av en partner.

http://politism.se/genusfolket/slapp-journalistik-om-vald-i-nara-relationer-ett-svek-mot-utsatta-man/#post-5669



Män slår och hotar ofta för att de är svartsjuka och/eller vill kontrollera sina kvinnor, kvinnor slår ofta i självförsvar. 
Att man i media inte klarar att hantera den skillnaden och innebörden av det - liksom innebörden av att det är kvinnor som utsätts i högst grad utsätts för våld som leder till skador som kräver vård, grovt våld som leder till döden och sexuellt våld - det är bara så sorgligt.
För de utsatta kvinnorna och för de utsatta männen...

Ja, det finns män som faktiskt är utsatta för våld. Det vore ju tacksam om man faktiskt försökte lyfta fram deras situation istället för att ge röst åt gnällpellar som själva utövar våld och kontroll eller som någon gång det sista året upplevt att kvinnan säger något elakt eller puttat dem ifrån sig ...

Den tolkning som media gör bidrar enbart till att man inte ser de faktiskt utsatta. Skandalfrosserier och oförmågan att förstå vad man läser och  innebörden i dessa skillnader medverkar bara till faktiskt utsatta män återigen hamnar i skuggan av gnällpellarna och deras sympatisörer...

2 kommentarer:

  1. Om nu kvinnor slår i självförsvar! Hur kan då mannen vara den utsatte?

    Är det såren i själen som läker sämst eller såren på kroppen?
    Kan man då försvara en mans våld mot en kvinna genom att säga att han inte slog så hårt eller handen var öppen och inte knuten, samt att han slog inte sitt hårdaste.. Inte hårdare än om en kvinna slår!

    Det kanske är rent av på tiden att sluta betrakta relationsvåld som en jämnställdhetsfråga och faktiskt se det för vad det är! Det är ett brott och därmed ingen tolerans oavsett vilket kön som är förövare!

    Hur löser man problem om man hela tiden ska älta och peka på en grupp som den värre än den andre.. Det har pekats finger över könsgränserna sen urminnes tider för att visa vem som är värst och vem som är bäst.

    Historiskt har det inte hjälpt. Kanske dags att peka finger mot våldsverkarna istället tillsammans... Oavsett kön! Så kan de inte gömma sig bland allt käftande och fingerpekande...

    Vi är så upptagna om att kriga runt vilken undersökning som är rätt och ska gälla, att vi glömmer de som gör det. Men viktigast och mest skrämmande är att vi glömmer bort offren i vårt egna krigande!

    SvaraRadera
  2. Kan man ge någon sår på kroppen utan att samtidigt ge sår i själen?

    Är det okej att slå en svagare - barn till exempel - om man anpassar hårdheten i smällen? Kommer den i underläge känna sig mer i kontroll då?
    Kommer denne han en bättre möjlighet att stävja våldet - undvika det?

    Jag håller med om att man inte skall se relationsbrott som en jämställdhetsfråga .. däremot kan man inte bortse från hur brotten ser ut, vilka krafter som driver, osv..

    Man minskar inte rånen genom att låsa dörrar till källarlokaler till exempel - då minskar man möjligen stölderna i just källarlokaler.

    Man kan inte låtsas att det ser likadant ut, handlar om samma saker och behöver samma åtgärder oavsett .. eftersom det ofta inte är så det ser ut.

    För att kunna bekämpa ett brott så man identifiera det, avgränsa och sätta in de åtgärder som är relevant för det brottet/den typen av brott .. Det kan man inte om man försöker bre rättvisemackor i utsatthet. Det är relevant att se de enskilda offren - att lyfta fram dem - som det är nu så göms de verkliga offren i debatten medan de som gnuggar sig i självömkan för att tanten höjt rösten eller karln smällt i dörren får sätta agendan...


    SvaraRadera