Kärrtorp, en manifestation i vänsterextremism

Britta Svensson:

Räddare och ledsnare än när jag åkte dit

Jag var tvungen att åka till Kärrtorp, för att stå upp mot nazismen.Vi var många som gjorde det. 16 000 mot 28 var en överlägsen seger.Trots det åkte jag hem räddare och ledsnare än jag kände mig när jag åkte dit.

[...]
Jag hade bestämt mig för att åka till Kärrtorp som privatperson, redan innan chefen ringde och ville att jag skulle skriva.

När jag klev på tunnelbanans gröna linje 17 fick jag tårar i ögonen. En söndag förmiddag borde vagnen varit tom. Den var fullproppad av människor, de flesta unga. Alla klev av i Kärrtorp.
[...]
Det var mäktigt att se torget fyllas med varje tunnelbanetåg som kom in. Till slut var det packat med folk. Alla hängde vi ihop av en sådan avsky för nazismen att vi inte kunde se något viktigare två dagar före julafton än att vara här.
[...]
På idrottsplatsen tog de ansvariga för Linje 17, det lokala nätverket som ordnat både demonstrationen förra söndagen, och denna, till orda.

Den som talade för Linje 17, Petri Myllykoski, presenterades som "busschaufför, boende i området och funktionär från förra söndagen". Det man glömde säga från scenen var att han är en framträdande medlem i Rättvisepartiet Socialisterna.

Han började med att angripa "polis och media" för att vi har påstått att det "var två grupper som slogs" i Kärrtorp förra söndagen. Sen sa han att de 25 nazister som greps och sen släpptes borde sitta inne. Och att de tre som häktades för våldsamt upplopp "borde anklagas för mordförsök".

Han glömde berätta att en 34-årig ledare från Revolutionära fronten misstänks för dråpförsök vid samma demonstration.

Detta tillsammans med aggressiva utfall från scenen, sånger om "Jimmie Åkesson - skicka grisen till slakt" och långa tal om helt andra politiska frågor fick mig till slut att förstå att jag inte alls, som jag trott, var på en antinazistisk demonstration, utan på ett vänstermöte med extrema inslag.
[...]
Jag tror det var den största politiska och medmänskliga miss jag någonsin sett någon göra. Jag åkte linje 17 tillbaka hem, nedslagen. På ena sidan dessa vidriga nazister. Och på den andra detta hat.
(Britta Svensson, Expressen)

Jag var inte med i manifestationen i Kärrtorp, jag stödde den inte heller på nätet eftersom jag redan innan såg att det skulle bli vänsterextremisternas egen parad.


Jag hade på TV4:as direktsändning och följde den sporadiskt, och jag liksom du reagerade både på Petri Myllykoskis utspel och på annat som spyddes ut i högtalarna

Jag kan inte låta bli att undra hur många av de 16 000 som sägs ha varit på plats som under dagens gång insåg vad de deltog i. Hur många som kände sig lurade och besvikna när de insåg att demonstrationen inte alls bar det budskap som var förannonserat utan istället blev vänsterextremisternas stund i strålkastarljuset.


Din kollega Anna Dahlberg tycktes också redan innan sett igenom vad det hela handlade om, en kollektiv masspsykos där man blundade för extremisterna och deras budskap.

Anna Dahlberg:

Ursäkta aldrig våldet

I dag mobiliserar Sverige mot det nazistiska våldet. Den kraftsamlingen hade blivit ännu mäktigare om man stängt ute extremvänstern.

[...]
Runt om i Sverige i veckan har det hållits antirasistiska demonstrationer och i dag väntas långt över tio tusen människor sluta upp i Kärrtorp.

Även stora delar av det politiska etablissemanget närvarar, däribland Stefan Löfven (S), talmannen Per Westerberg och vänsterledaren Jonas Sjöstedt. Det är en kraftfull markering.
[...]
Det finns bara en sak som skaver. Ingen har så vitt jag har kunnat se undanbett sig vänsterextremisternas medverkan. Trots att vi vet att aktivister från AFA och Revolutionära Fronten deltog under förra söndagens manifestation hittar jag inget avståndstagande från arrangörerna i Linje 17.
[...]
I debatten finns en tydlig tendens att vilja tona ner hotet från den gruppering som så att säga ligger den egna världsåskådningen närmast. Särskilt tydligt är detta på vänsterhåll.

Aftonbladet kultur ägnade i veckan ett helt uppslag åt att trivialisera vänsterextremismen. "Extremvänster är alltså - enligt statsmaktens egna beskrivningar - extremistiskt mycket emot rasism, nazism och sexism... Så ser de ungdomar ut som staten vill ska ändra åsikt", ironiserade skribenten Petter Larsson.

Liknande tankegångar har siktats på flera håll i debatten under veckan. Det är högerextremismen som är det verkliga hotet, som Säpo borde fokusera på, inte vänsterextremismen eller den våldsbejakande islamismen.

Det är sant att nazismen är en unikt vedervärdig ideologi och att antifascismen i bokstavlig bemärkelse är demokratins själva grundval. Men det är inte det som det handlar om här, utan om hur vissa grupper med en förvriden ideologi som förevändning tar sig rätten att hota och skada andra människor.

Så här rättfärdigar exempelvis de vänsterextremister som nyligen kastade in ammoniak i hemmen hos två chefer vid Arbetsförmedlingen i Malmö sin aktion (från ovan nämnda sajt Motkraft):

"Vi i aktionsgruppen Autonoma Arbetare i Skåne påstår att direkta angrepp på chefer, politiker och kapitalister är den bäst lämpade metoden utifrån dagens situation."

Historien har gång på gång visat att fina retoriska ideal kan motivera de mest brutala praktiker.
Det understryker faran i att ständigt rangordna de olika formerna av våldsam extremism och tona ner problemen med den ena eller andra. Våld och hot är alltid förkastligt alldeles oavsett syftet.

Det finns heller inget skäl att misstänkliggöra Säpos hotbedömningar.
[...]
(Anna Dahlberg, Expressen)

Ingen kommer någonsin få se mig sluta upp bakom de grupper som placerade en bomb vid ett bollhav där mina barn lekte. Ingen kommer att få mig att ge mitt stöd i något sammanhang till de grupper som slängde sten och flaskor mot SD:s talar på ett torg och där SD:s representanter fick skydda barn och förbipasserande innan polisen fick ordning och kunde mota bort extremisterna som utsatte allmänheten för fara.

Jag gillar inte extremister, vare sig till höger eller vänster. Jag kommer aldrig någonsin ge extremister mitt stöd vare sig via fysisk närvaro eller genom att skriva på några manifest.

Jag kan inte låta bli att undra hur många av de närvarande som kände sig grundlurade i Kärrtorp i gårdagens manifestation.