Två svarta unga män mördas av två icke-svarta män i USA. Masri drar från det paralleller till REVA insatsen som svensk polis gör i Sverige. Fattar inte den riktigt om jag skall vara ärlig.
Ännu mindre förstår jag vad hon menar med detta:
Detta kan kännas igen även från Sverige. När Malmöpolisen under stolt Revaflagg som ivrigast ägnade sig åt rasprofilering stoppades mina tjejkompisar sällan, men däremot ofta våra manliga vänner. Våldet mot icke-vita män är inte bara en fråga för antirasister utan även i högsta grad för feminister.
(DN - Mona Masri)
Inom ramen för REVA eftersöks personer som illegalt uppehåller sig i landet. Det är mångt fler män än kvinnor som är efterlysta av immigrationsverket, således bör fördelningen vara så att fler män än kvinnor blir kontrollerade. Det är inte en snedfördelning vi ser i den delen.
Om man bortser från det så kan man ställa sig frågan om en id-kontroll är att jämställa med med våld? Utsätter Malmöpolisen icke-vita män för våld när de ber dem identifiera sig? I så fall, hur är det när jag måste visa körkortet? Är det då våld? Och hur skall vi hantera det? Vem skall hantera det?
Sist men inte minst undrar jag hur det feministiska perspektivet i frågan skall se ut? Menar Mona Masri att feminister bör kräva att kvinnor kontrolleras i lika hög utsträckning för att kvinnor inte skall känna sig diskriminerade? Eller vad är tanken med uttalandet?
Jag är helt för att man både kritiserar REVA projektet och framförallt att man debatterar och ifrågasätter det. Är det okej att människor med viss typ av utseende men som legitimt finns i landet skall riskera att råka ut för godtyckliga kontroller. Är det att ha lika villkor? Är det att äga samma rättigheter? Skall hud, hår, ögonfärg avgöra om du måste kunna legitimera dig på gatan eller inte?
Har dessa ID-kontroller verkligen legitimitet i ett rättssamhälle?
Däremot har jag svårt att ta till mig Mona Masris resonemang. Jag förstår faktiskt inte ens vad hon menar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar