onsdag 19 februari 2014

Krisen i Ukraina

När president Viktor Janukovytj drog sig ur ett associationsavtal med Eu i slutet av november förra året bröt protesterna ut. De har pågått och tidvis varit våldsamma från både demonstranter och polis.
Från den 16 februari och fram till i tisdags har läget varit lite lugnare efter att presidenten dels släppt 200 fängslade demonstranter, dels lovat en omröstning om en lagändring som skulle minska hans makt.
När omröstningen i tisdags sköts upp startade protestaktionerna igen.

SVT:s utrikeskommentator Bo Inge Andersson skriver:

Ukraina: Våldet på väg mot en ny nivå

[...]
Oppositionens krav har blivit allt mer kompromisslösa. De kräver nu ingenting mindre än att Janukovytj ska avstå en del av sin makt till förmån för parlamentet.

Det verkar nu som om detta det absoluta kravet för att de protester som inleddes på tisdagen ska få ett slut.

Därför trängde oppositionella in i parlamentet, avbröt förhandlingarna och ville få parlamentet att besluta om en förändring av grundlagen. Därför stormades president Janukovytjs partihögkvarter, därför ockuperades offentliga byggnader.
[...]
Det blir en fråga om han ska gå med på att avstå makt – eller om han ska sätta in mera våld. Något annat val tycks det inte finnas.
[...]
Vi vet inte om detta är en medveten taktik från de tre ledande oppositionsledarna eller om det är våldsamma ytterlighetsgrupper som nu fått överhanden och slår till mot regimens polis- och säkerhetsstyrkor, helt enkelt därför att de anser att regimen inte har visat mer tillmötesgående.

Protesterna inleds en dag efter att Ryssland lovade den snart konkursfärdiga Ukraina att få två miljarder dollar i stöd utbetalt av de 15 miljarder som Ryssland i december lovade Janukovitj.

Han fick dem därför att han avstod från ett samarbetsavtal som skulle ha fört Ukraina närmare EU. Det ledde till protesterna.
[...]
Det är dock viktigt att komma ihåg att det också finns ett Ukraina som är lojalt med Janukovytj och som uppfattar Ryssland som en naturlig samarbetspartner. Trots protesterna kan alltså Janukovytj hävda att han har stöd i landet.

(SVT - Bo Inge Andersson)


När man läser rubriker och artiklar i Aftonbladet och Expressen är det lätt att få intrycket att det är en ren konflikt mellan folket, folkets vilja, och makten.

Så är det givetvis inte. Oppositionen, de som inte valdes till makten, och deras anhängare vill närmare EU, men vad majoriteten av folket vill vet vi faktiskt inte.

Ukraina består av näsan 48 miljoner invånare. Några tusen, eller hundra tusen på torget i Kiev utgör ingen majoritet och står inte för massornas röst för att de är många. Det är inte så enkelt.

Samtidigt finns det en stor risk för att inbördeskrig bryter ut om man fortsätter besvara demonstranterna med våld. Människor reagerar när makten svarar med ett övervåld som leder till skador och död, de reagerar även när det är demonstranterna själva som trissat upp våldet.
Och jo, så har det varit i dessa protester, demonstranterna har inte bara varit fredliga. Det är inte många veckor sedan vi möttes av bilder i media där demonstranterna mötte polisen med brandbomber. Där skadade och brinnande poliser syntes i bild.
Det blir inte heller rätt om presidenten och sittande regering kapitulerar för oppositionen, eftersom oppositionen är i opposition just för att den inte vunnit majoritet.

Om nu Ukrainas statsskick hade byggt på genuint demokratiska principer så hade man kunnat förvänta sig en diplomatisk lösning med röstning. Folket hade fått rösta om en grundlagsändring, om vilket stat/union de vill ingå avtal med - Ryssland eller EU, och man hade utlyst nyval.

Nu bygger ju Ukrainas demokrati på diktatoriska principer så sannolikt kommer läget istället bli mycket värre och risken är överhängande för att vi får se ännu en stat i öst i fritt fall istället.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar